Eftersom jag var sen med novellen förra veckan, så tänkte jag att jag blir klar extra snabbt den här gången. Bonusnovell kommer senare.. ^^
Sifforna
Hon
älskade jakten, Spänningen. Pusselbitarna som skulle passas ihop.
Att hitta varje bit, en här och en där. Frustrationen när det
saknades en bit. En bit, för att allt skulle vara löst. Det hade
hon gjort ända sen hon var liten och hennes äldre syskon hade
tröttnat på att leka med henne och istället ritat skattkartor. På
så sätt hade de sluppit undan i någon timme och kunnat spela
tvspel istället. Det tog visserligen inte många gånger innan hon
blev bra på deras kartor och de försökte göra kartorna svårare
och svårare. Men hon var otroligt smart som sjuåring.
Nu,
tjugo år senare var hon ännu smartare och hade trots skoltrötthet
vid tolv års ålder, gått ut alla årskurser med högsta betyg i
alla ämnen. Trots denna intilligens hade hon ännu ingen
universitetsutbildning. De senaste sju åren hade hon tagit spontana
kurser på högskolan och jobbat extra på ett café. Hennes
föräldrar och syskon tyckte att hon skulle läsa till ekonom, men
hon vägrade. Siffror var det tråkigaste hon visste. Plus, hon kunde
knappt hålla koll på sin egen ekonomi. Hon var glad om hon hade
pengar kvar på kontot när lönen kom. Hon visste inte riktigt vad
hon ville bli när hon blev stor, men minnet av barndomens jakter
fanns kvar i hjärtat. Polisyrket hade varit åp tapeten en kort
stund i tonåren, men hon gillade inte vapen så polis var inget yrke
för henne.
Om
sanningen skulle fram, så trivdes hon ganska bra med livet som det
var just nu Lite plugg, lite jobb och lite party. Inte för att hon
någonsin skulle bli rik på det, men det var ju faktiskt inte det
viktigaste i livet. Huvudsaken var väl att en mådde bra och var
lycklig. Sen spelade inget annat någon större roll.
Hon
vaknade till ur sina dagdrömmar och insåg att spårvagnen precis
stannat till vid hennes hållplats, så hon kastade sig ut och hann
precis innan dörren stängdes. Hon tog ett djupt andetag och tänkte
för sig själv att hon nog måste sluta dagdrömma på spårvagnen.
Det här var tredje gången den här veckan som hon nästan missat
att gå av eftersom hon suttit i sina egna tankar.
Hon
älskade platsen hon bodde på. Familjeområde med små lägenhetshus
med högst tre våningar, alla med balkong i solläge och hela
området var som en lummig park med nyutslagna blomsterbuskar på
sommaren. På hösten doftade hela området av nyfallna äpplen.
Hon
klev in genom porten och tog sin post, mest reklam som vanligt, hon
tog två trappsteg i taget upp till vånging tre. Hon började leta
efter nycklarna medn insåg att dörren stod öppen och det var med
skräckblandad förtjusning och rädsla som hon öppnade dörren på
vid gavel och ropade: hallå, är det någon här? Ingen svarade och
inga ljud hördes. Hon klev långsamt in i lägenheten, hon ville
egentligen inte smyga i sin egen lägenhet, men ifall någon var kvar
så ville hon överraska den personen och inte tvärtom. Väl inne i
hallen stängde hon dörren tyst bakom sig och gick långsamt in i
vardagsrummet. Hon blev stående i dörröppningen. På den vita
väggen hade någon sprejat med graffit:
2
12 9
5
11 15 14 15 13!
No comments:
Post a Comment