För tillfället har jag en granne vars trådlösa nätverk heter BDSM. Undrar om det valda namnet är en tillfällighet eller om någon av grannarna har en fetisch. :D

hoppsan det var ett tag sen.

Kanske borde döpa om bloggen till: "Den olösliga ekvationen av heltidsjobb och brinnannde ideelt engagemang och hur i helvete ska jag hinna med en blogg."
Jag får helt enkelt börja blogga från mobilen om inte annat.

Arbetet med pride har rivstartats och det är mycket, och det är spännande. Det blir stor och fantastiskt i år med. Tredje gången gillt, så det borde ju bli perfekt. Det enda orosmolnet är ju tiden. Och tiden räcker inte alltid till trots att klockan ringer 0230 varje vardag. För kl 15 när en vanligt arbetande/pluggandes/pysselaktivst vanligtvis typ slutar jobbet och är pepp på middag, häng och möten, så är det dags för mig att tänka på att gå och lägga mig. Detta kan man tänkas ställer till en del problem, men bara ibland. Som alla vet har jag en tendens att sova för lite och vara vaken för mycket. Men det är ju så roligt, eller ja, inte att sova för lite men det andra som möten och sånt.


Och nu när jag har väntat så länge med att skriva i bloggen, så måste jag få gnälla lite också. Eller egentligen är det ganska mycket gnäll, men jag tänkte bara skriva kort om det.

Till alla fellow xx-pojkar och andra t-kompetenta individer.

Jag vet att jag har synts mycket i media de senaste åren, jag vet att det inte var så längesen som jag ställde upp i en modetidning(av allt man kan välja) och jag vet att jag ibland ställer upp och föreläser. MEN. Kan det kanske inte vara så, att när jag ställer upp i media eller föreläser så funderar jag först på om jag vill ställa upp, och om jag vill bli igenkänd eller leka hobbypsykolog efter en föreläsning? Om det kanske är så att jag kanske inte känner för det eller orkar med det just nu? Jag tycker att det är jättekul att prata med journalister(oftast) och krossa deras fördomar, så att jag kan krossa andras fördomar när de läser artikeln. Jag tycker att det är superkul att små xx-pojkar kommer på mina föreläsningar och stannar kvar efteråt och ställer seriösa, gulliga frågor om hur man kommer ut och hur jag gör för att resa utomland eller hur jag gör i omklädningsrummet? Det är jättefint och uppskattning är aldrig fel, och jag ställer gärna upp - om jag känner för det.

Så när ni står och pratar med andra människor, som kanske inte känner mig(än), eller om det är så att ni undrar något. Kanske när nästa op är, eller om jag känner till nån kirurg eller vad det nu än må vara för t-relaterade saker ni undrar över. Snälla, tänk på att jag kanske inte vill bli outad. Kanske inte just då. Kanske aldrig. Om jag vill att folk ska veta att jag är t, så vet jag hur man kommer ut. Jag har gjort det många gånger nu.


//K