Att krossa sitt eget hjärta

Spellistor behövs inte. Du tar en låt och sen lyssnar du bara på den. Det spelar ingen roll att tårarna rinner ner för dina kinder i takt med musiken. Det spelar ingen roll att hjärtat värker eller du knappt kan andas.

Jag tänkte gå på djupet. Jag tänkte att ni skulle få se lite ur den djupaste delen av mitt hjärta. Ni vet, dit ingen egentligen får komma. Väldigt få, knappt någon har fått känna. Kanske har ingen egentligen riktigt fått vara där. Ofta får jag frågan om jag dejtar någon eller hur det går med kärleken? Mitt svar är mer eller mindre alltid: äsch, jag har inte tid. Egentligen så har vi nog alla tid om en vill. Jag vill bara inte. Jag vill inte och jag orkar inte. Jag vågar inte.

Tårarna rullar ner för min kind. Lika salta som bittra. Jag andas. Djupa andetag. Bygger ett lugn medan musiiken fyller min kropp. Medan jag blundar, sköljer det över mig.

Jag tänkte gå på djupet. Att ni skulle få känna en annan del av mig. Rädslan kom krypande och allt är åter stängt. Jag krossar delar av mitt hjärta varje gång jag ger av mig själv.

En kort sekund lät jag dig titta in. En kort sekund så berättade jag sanningen. Ett kort ögonblick lät jag mig själv tro. Ett kort ögonblick...

Vätternstrand i bibelbältet - veckans utmaning

Anna tyckte att jag skulle få ännu en utmaning den här veckan och gav mig början till en text. Då jag inte riktigt lyckas skriva den här veckan, så har jag trots allt lyckats med konststycket att få ihop den här lilla texten...


Vätternstrand i bibelbältet

På det fyrastjärniga hotellbadrummet Vätternstrand i bibelbältet, i det skoningslösa lysrörsljuset,
kom beslutet om slutet för dig och mig. Som ett slag i ansiktet hade hon kallt berättat att hon hade
träffat en annan. Någon som inte var jag. Någon som var så mycket bättre och så mycket
snyggare. Jag stirrade på en fläck på väggen bakom henne och var stum av häpnad. Jag såg hur
hennes mun rörde sig men jag hörde inget ljud.  Mitt, eller vårt gemensamma, liv passerade förbi
likt ett x2000 på en raksträcka.

Trots det fulla, i dubbel bemärkelse, dansgolvet möttes våra ögon till ljudet av Rednex's Cotton
Eye Joe. På varsin sida drogs vi till varandra som två magneter. Våra händer möttes och vi
släppte aldrig taget. Jag mindes hennes ögon som en djup, medelhavsblå glitterbrunn som jag
dagligen drunknade i. Hennes hud var lika len som ett rosenblad och lika mjuk som kattungepäls. 
På morgonen därpå då de vaknat tätt ihop. Hud mot hud. Hur de aldrig velat släppa taget om
varandra. De hade ätit frukost i sängen, duschat ihop och haft makalöst sex. De hade älskat med
varandra tills de båda utmattat suckat varandras namn medan de föll i varandras armar. Deras
läppar hade passat likt pusselbitar som funnit varandra i mörkret.

Där stod hon. Lika vacker som den dagen deras ögon hade mötts för första gången. Hon
berättade att hon inte längre kände samma kärlek som då. Alla känslor hade övergått i något annat. Hon såg henne i ögonen. Mina var fyllda till bredden av salta tårar från ett krossat hjärta. Hennes var svarta, kalla och arga. Hon kände på korset hon hade runt halsen.

Det var då jag insåg vem hon hade träffat..