I realized that after Monday and Tuesday,
even the calendar says W T F

Jag avgick och här är mina ord.

I paradiset finns det bara vackra människor.
Människor som tror på en bättre värld.
Människor som kämpar för kärlekens under.
Människor som tror på allas lika värde
Människor som jag. Människor som ni.

Tillsammans har vi gjort så mycket bra grejer och vi har
kommit en bit på vägen. Men allting måste förändras,
och därför är det dags för mig att lämna förbundsstyrelsen.
Men, jag kommer varken lämna förbundet eller er.
Det kommer alltid finnas en speciell RFSL Ungdomsplats i mitt hjärta.

Men innan jag säger tack, så vill jag att ni alla lovar mig en sak.
Jag vill att ni lovar mig att ni aldrig ger upp och att ni aldrig slutar kämpa!
Jag tror på er!
Ni är mitt paradis.

Jag skulle vilja skriva till dig.
Skriva vad jag tycker om dig.
Berätta vad du betyder för mig.
Men jag känner inte dig så bra. Än.
Jag hoppas jag får lära känna dig.
Någongång. Kanske snart.
För du är bra. Du är fin.
Fantastisk.

Hollow

Hans röst svävar från min iPod till mitt hjärta.
Hans nakna ord träffar min själ.
Sången som krossar mina tankar.
Sången som bygger mina drömmar.


Orden flödar genom mina tankar. Men det går för fort. Jag hinner inte få ner orden. Min skrivbok ligger där. Alldeles nära. Jag kan nästan röra vid den. Känna hur pappret bränner mina fingrar när jag närmar mig. Jag kan inte hålla i pennan. Det finns inga ord i den.

I fredags skickade jag ett sms. Det betydande i smset var ett ord på 4 bokstäver. FYRA bokstäver. Som framkallade ångest. Tomhet. En tomhet som sitter i. Jag fyllde den med alkhol. Jag är fortfarande Hollow. Jag vet inte hur jag ska hantera det än. Kanske landar jag snart. Jag hoppas bara att det jag skrev var rätt. Jag hoppas.

You’ve got to make a promise, and promise me to stay and fight


Boken får vänta. Jag skriver tal.

Det här, bilden till vänster, var dagens höjdpunkt, och kommer nog ligga väldigt högt upp på tiotopplistan över årets höjdpunkter.

Peter Jöback. Vackrare människa får en leta länge efter.


Annars så var dagen en sådan dag, så en inte bör gå upp ur sängen.
Dels, så sov jag lite för länge, dels så har jag tappat allt ungefär hela dagen. Detta inkluderar min iPod Touch, som nu är pimpad med lite sprickor. Tack för att den funkar iaf. Och en massa strul med grejer på jobb. Usch och fy.

Och så den där grejen, som jag trodde jag hade två veckor till på mig, innan jag tog ett beslut. Ett beslut som krävde mycket från mig. Ett beslut jag helst inte hade velat ta på en sisådär 2 få timmar. Men, vad ska man göra? Beslutet är taget. Handlingarna är klara. Där finner du infon, kanske. Nu så blir det sömn och drömmar om Jöback. Ni vet, Jöback. Han som är guld, inte hollow.




You’ve got to make a promise, and promise me to stay and fight