Temanovell: Känna sig hemma

Så var det dags igen. Jag och Anna skriver en novell i veckan på tema. Veckans tema, för mig blev "Hemstad". Jag glömde bort temat och tolkade på ett helt annat sätt..

Känna sig hemma 

Han hade aldrig riktigt känt sig hemma någonstans, eller det var kanske inte riktigt sant. Han brukade alltid säga att hemma är där hjärtat är. Men han ljög nog lite för sig själv. Det var alltid något som var fel. Fast det gick aldrig att peka på något specifikt. Förutom den där känslan han alltid bar på, att aldrig höra hemma någonstans. Det var ju inte så att han inte hade försökt. Alla gånger han flytt från de platser han bott på. Alla gånger han känt sig trängd och instängd. Kvävd av de han kände, hans vänner. Som alltid slutade höra av sig när han flyttade. Kanske nöjde dig sig med att kunna följa honom på facebook. Skön grej det där, facebook. Att alltid ha sina vänner med sig i fickan. SÅ att säga. Det var ju alltid någon online som kunde gilla hans senaste status eller nyaste egobilden på honom. Men vad hjälpte det om ingen hörde av sig? Okej, har var kanske inte den bästa på att själv höra av sig, men han gjorde ju det ibland. Det var ju inte hans fel att han inte kände sig hemma någonstans.

Ibland kunde han dock känna en klump i hjärtat när han behövde lämna en viss plats, fast det berodde nog mer på personen eller personerna han umgicks med. OM han inte visste när han skulle få träffa personen igen så fanns klumpen där. Den som gjorde att det gjorde ont att säga hejdå. En smärta som oftast framkallade en tår i ögonvrån. EN smärta han nyligen lrt känna och ännu inte lärt sig hantera. En smärta som framkallade ångest. Ångest som han vägrade känna och tryckte undan med hjälp av alkohol. Ingen starksprit eller så, har var ingen alkoholist, bara ett par öl eller några glas vin. Från början hade det bara hänt någongång om året, men nu hände det flera gånger i veckan och han kunde vakna upp de flesa jobbdagar i ett bakistöcken utan dess like. Men någon alkolist var han inte. Han drack ju inte för att han var tvungen och han kunde ju låta bli om han ville. Det var ju inte så att han drack varje dag, bara de dagar han kände smärtan lägga sig som en järnridå över hjärtat. Det var ju inte hans fel att alkoholen kunde få honom att inte känna ångesten. Inte heller var det hans fel att det från början räckte med ett glas och nu behövdes det minst en halv bag in box, varje dag.

Han längtade hem när han var på jobbet och han längtade bort när han var hemma. Eller hem och hem, en skrutten etta med kokvrå. En madrass på golvet och en gammal tjocktv bredvid. Tvn hade han hittat i grovsoprummet. Inte för att han tittade på tv, den stod mest på för att det var det enda som gav ljus i rummet. Det var inte det att han inte hade råd att köpa möbler eller grejer till lägenheten, han hade bara ingen lust. Plus att det aldrig fanns någon han ville bjuda hem, kanske var det för att det inte var fixat heller i och för sig. En ond cirkel. Lite som hans eget liv. Han kröp ner under den nötta filten, kröp ihop i fosterställning och grät sig själv til sömns, precis som natten innan och natten innan dess.

Natten var lång, stundtals sömnlös och de få stunder han lyckades somna på riktigt så låg han mest och snurrade in sig i filt och lakan. Han vaknade genomsvettig av nyheternas signaturmelodi. Han kastade av sig filten och rullade av madreassen till det svala golvet och lät kylan från golvet svalka honom. Han lät sig omfamnas av golvet och tröttheten föll över honom och han somnade naken på golvet. Han vaknade med ett ryck en timme senare. Med några få kliv var han inne i badrummet och kastade sig in i duschen. Han hann skymta sing egen spegelbild och de ljusblåa läpparna innan han drog för duschdrapperiet och vred på högsta värmen i duschen. Vattnet brände hans hud rödflammig men han tvingade sig själv att stå kvar. Han visste inte riktigt varför men undermedvetet så ville han straffa sig själv för att han hade försovit sig. Inte för att han skulle komma försent men han hatade när hans rutiner inte förblev just rutiner. När hans hud började falla av, eller det var så det kändes iallafall, klev han ut ur duschen och gick naken ut till kokvrån. Hällde upp ett glas proviva blåbär till sig själv, svepte det medan han lufttorkade sin blöta kropp.

På väg till jobbet köpte han sin vanliga latte på Pressbyrån tillsammans med den vanliga frukosten, ett kexchoklad och en yalla mango/banan. Han gick genom den vanliga parken och satte sig på den vanliga parkbänken, med utsikt över dammen och stadens oljud och brus dövdes av de tjocka ekarna som fanns bakom honom. Han njöt av av de friska fläktarna och doften av den höst som var i antågande. Han njöt av ankornas läten från dammen och de morgonpigga fåglarnas kvitter från trädtopparna, och det lugn som spred sig inom honom. Kanske var det ändå det här som var hemma tänkte han när han drack upp det sista av sin drickyoghurt.