Förra veckans tema: Färjan

Har du åkt båt? 23-timmars kryssning? Det har jag. Med olika båtar och olika företag. Skillnaden är inte så stor. Bara åldersgränsen, priset på kryssningen, priserna ombord och mängden spyor i heltäckningsmattan. En skillnad till. Antal däckade nyss fyllda arton åringar.

Personligen föredrar jag den båt där det är 20års gräns. Det minskar iallafall på antalet spyor och på första gångs-fyllor, som jag mer än gärna klarar mig utan.

Jag skulle nog kunna kalla mig själv för någon slags kryssningsguru, då jag åkte på min första kryssning runt 2002 eller så, och har nog åkte en 30-40 stycken totalt. På den gamla goda tiden, då jag var lite yngre och orkade ganska mycket mer, så åkte jag mest på kryssningar för att se en viss artist eller ett band. Medan jag det senaste åren nog har åkt mer för kryssningens skull.

Jag skulle kunna skriva mer om kryssningar, men just nu är jag så trött att min hjärna inte riktigt hänger med på vad jag skriver. Dessutom faller mina ögon snart ihop och det gör det inte lättare att skriva. Det kan ni skriva upp. Ni kan också skriva upp att det inte blir någon novell av det här, utan bara en vanlig enkel text.

Det tredje ni ska skriva upp, är att på söndag så kan man, om man är snäll, se mig köra stand-up. Det ni. Antingen frågar ni när, var och hur. Ellerså hittar det på facebook. Så enkelt. Så lätt. Så kul.

Jag måste ge mig själv lite beröm.

Ni vet när man träffar nya människor. Man träffar dom lite då och då, några gånger. Sen blir man facebook-vänner och så är alltid färdigt. Man springer på varandra lite mer sällan, man chattar inte på facebook. Har man tur så gllar någon ens status. Man kan också göra som jag. Om//när jag träfat på en människa jag finner intressant, och har kommit till punkten: facebookvän, så frågar jag om det inte är dags att ses. Att få ett nej, är ju kanske det en är mest rädd för. Men so far, so good. Jag börjar kanske också tänka, att om någon är facebookvän med mig, så kanske dom inte hatar mig. Eller?