Ett försenat tema: En doft av vår

Det är i mitten på mars och klockan börjar närma sig kväll när jag tittar ut genom fönstret. Det snöar och blåser upp till storm. Ur mina högtalare ljuder Per Gessle med sina tidiga Gyllene Tider-hits och min högerfot håller takten utan att jag reagerar. Magen morrar av hunger. Än är det några timmar kvar tills det blir mat men den har ju iallafall fått choklad. Tröttheten faller över mig lika snabbt som natten utanför och trots mer än tjugofyra timmars snöoväder kan jag inte se en glädjande vindpust i misären.


Jag vägrar byta ut min skinnjacka till vinterjackan. Jag har redan gjort bytet i år. Skinnjackan är på och likaså conversen. Det kanske inte är det smartaste jag gjort i hela mitt liv. Men jag kan tro och hoppas att det kanske är lite varmt om jag inte har så tjocka kläder på mig. Om inte annat när jag är inomhus.

Ni vet att den var här. Den var här och den vände tillbaka. Snabbvisit. Men jag har känt vindpusten från våren. Den var här och snuddade vid min hud och smekte min själ och försvann lika fort som en dålig låt i Eurovision.. Jag kunde känna doften av sensomriga kvällar och lukten av en slocknad grill. Värmen från närheten av en soluppvärmd hud och sommargrönt mjukt gräs som kittlas under bara fötter.

Musiken förändras. Michael Jackson träder fram ur skuggorna och the man in the mirror är, om något tvetydig, den jag låter andra se.. Jag kisar mot min spegelbild i det mörka fönster. Jag försöker se skönheten som ska finnas där men allt jag hör är trumslagen från  Billie Jean och vinden som viner där utanför. I ensamheten.

Varför försvann du? Tog vi inte emot dig på bästa sätt? Visade vi inte vår uppskattning? Var det inte nog att vi klädde av oss alla kläder för din skull? Räckte det inte att vi slet våra arslen från sofforna och tog långa promenader i din icke uppvärmda söndagsförmiddag? Vad vill du ha? Jag offrar mig. Jag blir din slav. Bara du kommer tillbaka. Helst igår.


Danslusten spritter i benen till Black or White och blodet virvlar i mina ådror likt snöflingorna utanför. Jag slänger med håret trots att jag inte har något och det blir svårare att skriva när till och med axlarna dansar loss och håller takten genom att skaka upp och ner.

Varför lämnade du mig? Vi hade ju så mycket mer att ge tillsammans. Du gör mig vackrare precis som att jag höjer dig till skyarna och låtar andra förstå din skönhet.. Du gör mig hel..

Kom hem.
Vi längtar efter dig.
Jag längtar efter dig.
En doft av våren.