Att vara kär.

Kan man vara kär i någon man inte känner? Eller är jag bara kär i den bild jag har av personen? Tänk om min bild är en korrekt bild, är jag då kär i personen eller i den bild jag har? Om bilden jag har är fel, kan jag ändå vara kär i rätt person?

Frågorna är många och svaren är desto fler. Anledningen till frågorna är däremot färre. Jag är kär.

I vem undrar du? Ja, det undrar jag också. Okej, men egentligen inte. Jag vet vem som är "the target". Fast hon är inte ensam. Det finns flera honor, hanar & henar.. Fast mest är jag nog kär i tanken på att vara kär i någon av dessa få. Ärligt talat så är det nog bara två stycken. Som är på riktigt. Alltså, tanken av att vara kär i någon av dessa två, är inte skrämmande. Det som kan vara skrämmande, för andra, inte för mig. Det är det inte är killar/män. Oh, no.. You didn't?  Yes I did.

Trots orden schlagerbög stolt intatuerade på armen så är det för tillfället människor utan kuk som har fått mig på fall. Eller iallafall tanken på att vara lite kär i någon av dom skulle ju inte vara helt fel, eller? Jag skulle kunna skriva att jag känner mig ganska splittrat. Fast det skulle vara ljug, eller nej. Jag är inte splittrad för att det handlar om personer utan kuk. Jag är splittrad för att jag inte vet om jag vill vara kär.

Jag blir inte kär.  And now they are two.

Jag skulle vilja beskriva dessa två för er. Men jag är rädd att någon av er läser. Kanske båda. Kanske ingen. Jag vågar inte riskera.So far so good, och jag har två fina vänner. Det är en bra relation tänker jag. Även om jag kanske drömmer en aningen om lite till.


Jag känner ingen av er, egentligen. Men iallafall. När du ler och möter min blick... Och du, att vara nära känns som om jag hittat hem.

Men jag när nog bara kär, i att vara kär.