Jag hade inget att skriva - bonustema

Tärningen är kastad

Jag hade bara tänkt gå en liten promenad runt kvarteret. Det var vår, nästan sommar. Fåglarna kvittrade dygnet runt medan solen värmde den nylagda asfalten. Gräset var nygrönt. Blommorna färglada och nyutslagna. Det var tidig kväll och doften av grillat spred sig runtom villorna. Min egen gräsmatta var kortklippt och sommargrön medan häcken var tätt och gav insynsskydd från de nyfikna grannarna. Min egen grill stod oanvänd med prislappen hängandes kvar precis som på utemöblerna i massivt ek. Tunga som fan, men snygga och passande. Den nygrävda brunnen, likt en vattenbrunn från en H.C Andersen-bok, stod snyggt mitt på gräsmattan och gjorde sitt bland avundsjuka grannar. När jag gick genom trädgården på den nylagda grusgången, knastrade gruset extra högt under mina promenadskor. Den vitmålade grinden gnisslade inte längre och jag stängde den tyst och gick ner för gatan. Husen längs gatan såg likadan ut, det enda som skiljde dom åt var färgen. Den nylagade asfalten fick det att kännas som jag studsade fram. Det kan ha varit mina promenadskor också, men jag gillade nylagd asfalt och kontrasten mot att något så hårt kunde få mig att studsa fram.

När villaområdet tog slut så gick jag in i skogen istället för att gå runt kvarteret. Det kändes som att skogen kallade mer än asfalten. I skogen var det kallt. Solen nådde inte igenom lövkronornas svajande och i skogen var det mörkt. Jag avvek från stigen ganska tidigt för att få kliva över stenar och fallna träd. Jag älskade doften från de ännu fallna bruna löven som täckte marken och jag drog fötterna genom löven för att få känna den unkna lukten. I den öppna dungen som jag kom till efter en kort promenad, var det öppen yta full med kvarliggande höstlöv. Mitt i fältet la jag mig ner i löven och gjorde en lövängel. Där blev jag liggande. Genom trädkronornas nygjorde gröna löv såg jag en blå himmel och strålar av vårsol.

Jag vaknade av att han stod lutad över mig med handen mot min hals. Verktyget i hans darrande hand var vasst, kallt och av stål. Jag höll andan.