Jag tror jag dör, så snygg han är.

Jag tänkte att jag skulle berättta för dig om honom. Om han med ett litet större H än andra. Han som får mig att le bara för att jag låter honom vandra i mina tankar. Han som verkar ha ett hjärta av guld och som ser dig. Han som ser alla människor.

När han ler, så stannar världen en kort, kort sekund och hans blåa ögon glittrar till. Ödmjukheten som ligger bakom leendet bygger en bild av hans själ. Han är vacker. Han är sexig. Han charmar mig, så att jag faller ner på knä. Han gör mig svag. Han doftar man.

En kort sekund blir till en evighet när han böjer sig framåt och hälsar med en riktigt kram. Hans tredagarsskägg river sexigt mot min kind samtidigt som han kindpussar och frågar om det är bra. Tanken som far genom huvudet är att allt är bra när du är nära, men det säger du inte. Evigheten är över och du kan bara längta tills nästa gång...