White Lady
Spegelbilden
berättade alltid sanningen för mig. Spegelbilden sa allt. Jag såg
skuggorna reflekteras från mitt böljade blonda hår. De naturliga
lockarna föll över mina axlar när jag släppte ner det från
hästsvansen. Min vita hy blänkte till i skenet från spotlighten
som var välplacerad i högra hörnet av spegeln. Med puderborsten i
högsta hugg svepte jag bort blänket och lät min vita hud bli ännu
vitare. Bysten var upptryckt så högt det bara gick och klyftan lika
djup som Grand Canyon.
Den gröna
klänningen täckte precis bröstvårtorna och var fasttejpad med
dubbelhäftande tejp, för att inte glida ner när jag dansade.
Klänningen slutade precis under rumpan, som jag tränat extra mycket
det senaste året. Hård som sten är den och du kan lätt få en
femkrona att studsa minst två gånger i rad på den. Det gröna
underverk jag hade på mig, dagen till ära, var handsydd speciellt
till mig och om jag tog ett djupt andetag, skrek sömmarna högljutt
nej. Mina solariebruna ben täcktes från mina knän och neråt av
ett par vita pumps med en klack på 15 centimeter. Jag hade äntligen
lärt mig att inte vingla när jag gick med klackarna och att gå ner
i split hade varit en utmaning som hette duga.
Att klistra fast
ögonfransarna tog numer inte längre tid än att kleta på lite
läppstift, men gjorde med sådan finess att jag skulle kunna vara
sminkös. Jag lät eyelinern smeka mina ögon och lät linjen sluta
en bit utanför ögat, för effektens skull. Jag målade
ögonfransarna ännu svartare och penslade på en havsgrön
ögonskugga, som var som gjord för att matcha min kreation till
klänning. Med en sista touch av rouge innan jag la på ett sista,
tjockt lager av blodrött läppstift kände jag mig nöjd.
Jag ställde mig i
mitten av rummet, efter att ha riktat om spotlighten, och medan jag
bländades av ljuset lät jag spegeln säga sitt.
- Spegel, spegel på väggen där. Säg vem som vackrast i landet är.
Jag öppnade
ögonen och stirrade in i min spegelbilds ögon. Det var jag. Jag var
den vackraste i landet. I världen. Hela jag var perfekt. Jag tog
den glittergröna sjalen från stolen jag suttit på och knöt sjalen
runt halsen. Sådär. Perfektion.
Klumpen i magen hade jag glömt bort
under tiden som jag sminkade mig. Nu var den tillbaka. Jag var så
nervös att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Jag kunde lika
gärna gå hem. Det var ingen som skulle applådera mig. De skulle
bua ut mig. De skulle kasta sina drinkar på mig. Ölflaskor.
Shotglas. Nej. Det går jag inte med på.
Jag skulle precis ta på mig min kappa
när klubbägaren knackade på dörren. Hörru, är du redo? Skrek
han från andra sidan logedörren. Du ska in om fem minuter.
Jag kände hur rösten svek mig, men
fick fram ett svagt ja och hoppades på att klubbägaren skulle gå
så att jag kunde gå. Gå härifrån. Byta namn. Byta land. Bli en
annan person och aldrig sätta min fot i den här världen igen.
Tydligen var det inte min lyckodag. Nyckeln sattes i låset och han
kom in. Du är verkligen snygg sa han medan han synade mig från topp
till tå. Han skulle nog få nackspärr snart, då min byst var högre
upp än han var lång. Han såg mig aldrig i ögonen utan fäste
blicken på min upptryckta byst och slickade sig om läpparna.
- Okej, svarade jag. Ge mig en minut. Jag måste göra mig redo.
Han lämnade logen lika fort som han
kommit och jag var ensam med min spegelbild. Jag tog en sista titt.
Suckade djupt. You can do it. Nu kör vi.
Jag stängde dörren bakom mig och
läste skylten med mitt namn en sista gång.
Dragqueen: White Lady
Copyright: Kim Nygren
No comments:
Post a Comment