Den här energin jag känner, eller har. Det känns lite som att kroppen svävar. Inget är tungt. Jag flyter med. Att faktiskt kunna skriva gör mig så mycket lättare. Jag vet inte om jag kan säga att jag aldrig känt så här. Jag tror inte att jag har det. Vet inte riktigt hur jag ska kunna förklara det. Men som jag skrev, det är som att kroppen svävar, flyter igenom allt. Jag känner hur jag öppnar upp mig och släpper in. Jag får nya intryck av allting. För allting går att skriva om. Dessutom vill jag skrika ut till hela världen hur det känns. Jag vill att alla ska förstå hur bra det känns. Hur lättad jag är.
Idag lovade jag att jag skulle skriva varsin dikt till två fantastiska människor, som jag inte direkt känner. Det blir en intressant utmaning. Jag vet inte riktigt om de tror på att de kommer att få dikterna eller inte. Men jag brukar hålla vad jag lovar, och så även denna gång.
Jag vill bara sitta och skriva. Jag vill skriva mer. Låta fantasin ta över. Se fingrarna glöda. Känna kreativiteten brinna. Eufori. Jag vill utmana mig själv genom att skriva det som aldrig blvit skrivet förut. Det som är nerklottrat, vill jag skriva bättre. Jag vill visa er hur vacker världen är, om man bara tittar på den, på rätt sätt. Om man bara läser mellan raderna. Jag vill att ni ska se, när ni blundar. Jag vill att ni ska höra, när ni glömt att lyssna. Jag vill att ni ska förstå. Förstå kärleken i en bokstav. Kärleken när två bokstäver blir tillsammans. Tre. Fyra. När dessa går ihop och bildar en mening. Som blir till flera. Till en helhet. Den kärleken vill jag att ni ska förstå.
Det är det som får mig att skriva. Kärlek. Kärleken till orden. Inter till grammatiken. Att få leka med en ordföljd, som ger en rytm istället för en grammatiskt, korrekt skriven text. Nog för att det har sin charm det också. Grammatik. Men för kreativitetens skull, så får grammatiken komma i andra hand. Eller kanske till och med tredje.
Språkpolisen undrar varför.
Jo. När jag skriver, så kommer oftast texten helt plötsligt. Jag formulerar sällan texten först och skriver ner den sen. Jag skriver den direkt. Detta gör att medan jag skriver på en mening, så börjar nästa ta form. Att då behöva tänka på en grammatik, som iofs oftast kommer av sig själv, hämmar min flöde. Grammatiken kollar jag när jag läser texten. Efteråt.
Det ska tilläggas dock att det finns vissa fel som jag gör. Hela tiden. Som borde vara straffbara. Som att skriva medanS. Detta fel är något som kommer av att jag gärna skriver talspråk.Vilket resulterar i att jag ofta missar det när jag läser igenom en text. Jag försöker nu tänka ut ett straff för att jag aldrig mer ska missa det. Eller helst av allt. Aldrig skriva så igen. Har du något tips, så tar jag gärna emot det.
En bra text återspeglar en känsla. Sällan är det orden i sig själva som betyder något. Det är helheten. Det är inte känslan jag har, när jag skriver, utan känslan du får, när du läser. Hemligheten är att alla ska kunna tolka en text olika. Även om det är samma text.
Jag skrev nyligen en kortnovell för att medverka i en tävling i tidningen Skriva. Jag lät ett par vänner läsa den. De få gemensamma nämnare bland dessa vänner är att de på något sätt gillar att skriva, och att de känner mig. Alla reagerade på mer eller mindre olika saker i texten, och analyserade också det oskrivna på alla möjliga sätt. Jag ansåg att jag hade täckt upp de flesta vinklar och vrår, och att tolkningsfrågan var fri, men begränsad. Jag hade fel. När du skriver. Tänk utanför boxen.
Tänk queert.
Om du nu tänker: varför ska jag tänka gay? Då bör du tänka om. Eller så behöver du googla på vad ordet queer betyder.
Jag låter hennes röst fylla mitt inre. Låter lugnet sprida sig.
Fingrarna vandrar vant över tangentbordet.
Bokstäverna hittar varandra, bildar ord, bildar mening
Inget blir lika vackert som hennes toner.
Jag låter hennes röst fylla mig.
Meningarna blir till känsla.
//K
No comments:
Post a Comment