Julafton

Hade en helt okej julafton, om man tittar på allt runt omkring.
Ingen snö, inte speciellt kallt. Perfekt julväder, iallafall om man är i skåne.

Maten var bra, iallafall det jag åt. Vilket kanske är en fjärdedel av julbordet, kräsen som man är.

Julkappsutdelningen gick fort, då jag och kusin Frida delade på bördan i år.

Jag har nog världens bästa mamma som köpte det jag önskat mig, men aldrig trodde att jag skulle få.

Idag blir det världens bästa kebabrulle med vitlökssås (massor) från Renatos. Det är en winwin.

Imorgon drar jag till storstan och träffar folk i helsingborg. Lika bra att passa på :)

Det här är nog ett av de sämsta blogginläggen jag skrivit, men det får bli så. Är inte van vid tangentbordet..

God fortsättning på er. Snart är jag tillbaks i sthlm igen
Kramar

Det var det här med att vara dålig på att blogga..

Förlåt. Jag vet att jag tappat x-antal läsare, genom att inte blogga på väldigt länge. Jag skulle kunna lova att jag ska bli bättre, men det kommer jag inte att bli. Iallafall inte om jag lovar.

Det händer mycket i mitt liv, ungefär konstant och skrivande kommer alltid lite sidan om. Inte för att jag inte vill skriva, men oftast prioriterar jag annat än att starta upp datorn och sätta mig ner och samla tankar.

Jag bytte jobb i somras. Det var ett bra byta. Gick ner 70 timmar i tid, men får ut högre lön. Winwin. Att dessutom ha en chef som tycker att en gör ett bra jobb, och berättar det för en. Ja, det känns helt enkelt mycket bättre.

Flyttat har jag också gjort. Bor med två fantastiska människor i en stor, nybyggd lägenhet, där även min kära katt bor, och han har fått två nya kompisar han också.


Snart är det jul, och då blir det Skåne som vanligt.Vilket dessutom brukar trigga igång mitt skrivande. Inte bloggandet, utan att faktiskt skriva något skönlitterärt, eller en dikt. Det är alltid fantastiskt. Synd bara att jag inte lyckas skriva under de andra 51 veckorna på året. Det kommer att ta lång tid att skriva klart min bok, om jag bara lyckas skriva en vecka om året. Det kan jag lova.

Här får ni dessutom se min skönhet. Min tatuering. Så jävla nöjd.

Förhoppningsvis så skriver jag snart igen. Annars om 1½ år kanske. Väl mött och ses snart igen!

//Kimpe

30 plus

och nio månader senare så kan vi konstatera att 30 kanske inte är en hög siffra, eller ålder. Och att det inte direkt känns på något annat sätt jämför med någon annan ålder. Men det har blivit lite för mycket av det goda på sistone. Därför blir april min första vita månad, sen just min 30årsdag.

Igår blev en känsloladdad dag, vilket jag nog inte kommer gå närmare in på just här och nu, men det kändes i hjärtat, samtidigt som jag är glad att jag har gått vidare. Men det betyder ju inte att jag inte saknar det/dom.

Hepp!

Ledigt hela dan

Det här med att ha en ledig dag är inte min grej.. Jag är så uttråkad..

Och att hitta en bild på sig själv från Paradise i fredags. Galet!