Sömnlösa nätter. Välkomna tillbaka.
Kanske är det de som behövs för att jag ska kunna skriva.
Långa nätter där sömnen håller sig borta och datorns surrande är allt som hörs, förutom ljudet från tangenterna, som inte skriver något vettigt, utan mest fördriver tiden.
Vi får se. Kanske blir jag bara förstörd igen. Kanske börjar jag skriva. Kanske blir skrivandet terapi. Igen.
Sömnlösa nätter, få timmars sömn, och ett försök till ett socialt liv de få timmar på dagen då jag inte jobbar. Jag tar till alla de knep jag kan. De knep som gett mig liv i 29 år.
Musik. Shopping. Och en eller annan drink. Förhoppningsvis räcker de första två.
Skrivandet är osammanhängande och jag har ingen kontroll över fingrarna som glider över tangenterna. Kanske är det okej. Kanske inte. Den som lever får se.
Och btw, det råkar finnas en väldigt vacker människa som jag kanske tänker på en eller två gånger för mycket om dagen. Och det råkar vara så att denna vackra människa är tjej. Och det kanske råkar vara så att jag har en definition av mig själv som bög. Men det är fortfarande jag som känner saker. Jag. Jag. Jag. Det är min definition. Och förresten, vad fan har kön med kärlek att göra?
No comments:
Post a Comment