Cirkeln är sluten.

När du sjunger, då skriver jag. Jag återskapar kärleken i din röst. Jag lägger en bit av min själ i varje bokstav, så som du i varje andetag. Jag analyserar inte. Jag låter bara fingrarna spela över tangenterna så som ditt vibrato skapar en känsla. Jag sluter ögonen och låter kärleken forma orden, så som du skänker njutning i varje ton. Orden du ger är ingenting utan din röst, precis som att varje bokstav jag skriver är inget utan mening.

Du sjunger. Jag skriver.
Cirkeln är sluten.

Komplimanger ska aldrig hållas hemliga

Människor överlag blir oftast förvånade, men glada, när jag ger en komplimang. Många tror också att jag ger en komplimang för att få en tillbaka. Detta gäller speciellt när det är människor jag inte känner så bra. Nybekanta eller nyfunna vänner som inte har förstått eller lärt sig, att jag faktiskt ger komplimanger för att jag vill, för att jag tycker det jag säger, för att jag är ärlig.

Det finns två saker här i världen som aldrig ska hållas hemliga. Det är komplimanger och det är kärlek. Berätta för människorna runt omkring dig att du tycker om dom. Beröm deras tröja eller deras fina leende eller varför inte deras fantastiska ögon. Om inte annat så kommer den personen få en bra dag av att höra det.

Det blir dessutom en otrolig dominoeffekt av att ge komplimanger. Det är ungefär som att le mot en främling på stan, fast kanske lite mer intimare.

Hemligheten bakom en komplimang är att den ska vara ärlig. Säg inte bara en komplimang för att få den sagt. Vänta med att berätta vad du tycker tills du kan vara helt ärlig och mena varje ord. Det är då det kommer att betyda mest. Både för dig och för den du säger det till.

Kom ihåg att komplimanger inte bara berör utseende. Det är lätt att glömma bort att man kan smickra någon genom att berömma de för deras personlighet, snällhet eller för att de är en sådan underbar vän/partner.. Eller vad du nu har för relation till personen.

Det viktigaste är dock: Har du inget snällt att säga, så håll käften.
Detta gäller bara när det kommer till komplimanger. När det gäller orättvisor, då ska du aldrig hålla käften uan säga det du tycker. På momangen.

Man vet aldrig när det är för sent för en komplimang. Säg den medan du kan.

Komplimanger och kärlek ska aldrig hållas hemligt.

//K

Det är nu det börjar

På min högra underarm har jag alltså tatuerat in "Schlagerbög", det betyder inte att jag vet vem som vann 1975 eller att jag kan hela texten till Waterloo utantill. Det betyder att jag älskar schlager, och att jag inte är hetero. Det som inte står på min arm är att jag älskar att skriva. Kanske borde jag tatuera in det på min arm också. Klyscha tänker du. Det gör jag med.

Jag skriver, alltså finns jag.

Det är 2013. Året då jag börjar skriva på allvar, när jag tar tag i det där som får mitt hjärta att slå lite fortare. Det som får mitt blod att pulsera. Det som får mig hög. Hög på livet. Hög på känslan.
Känslan när en text bara flyter på. Känslan när en text blir sådär fantastisk som bara en bra text kan bli.

Om en vecka är det sista dagen för Tidningen Skrivas novelltävling med tema Offer. Jag tänker vara med där. Novellen är färdig och väldigt fantastisk. Det är sällan jag blir såhär nöjd. Men nu. Kanske är det för att jag har fått feedback från första början. Jag har lyssnat och jag har ändrat, men inte frångått mitt koncept eller min första tankegång. Jag har förstått. Spärren har släppt. Hoppas jag.

Det kommer märkas i bloggen om spärren har släppt. Även om jag inte skriver noveller eller dikter. Eller på min BOK. Så kanske jag kan skriva här. Bara för skrivandets skull. Det kommer du att märka. Huvudsaken är ju att man skriver. Det kanske är en klyscha, men den är sann.

//K

Julafton

Hade en helt okej julafton, om man tittar på allt runt omkring.
Ingen snö, inte speciellt kallt. Perfekt julväder, iallafall om man är i skåne.

Maten var bra, iallafall det jag åt. Vilket kanske är en fjärdedel av julbordet, kräsen som man är.

Julkappsutdelningen gick fort, då jag och kusin Frida delade på bördan i år.

Jag har nog världens bästa mamma som köpte det jag önskat mig, men aldrig trodde att jag skulle få.

Idag blir det världens bästa kebabrulle med vitlökssås (massor) från Renatos. Det är en winwin.

Imorgon drar jag till storstan och träffar folk i helsingborg. Lika bra att passa på :)

Det här är nog ett av de sämsta blogginläggen jag skrivit, men det får bli så. Är inte van vid tangentbordet..

God fortsättning på er. Snart är jag tillbaks i sthlm igen
Kramar

Det var det här med att vara dålig på att blogga..

Förlåt. Jag vet att jag tappat x-antal läsare, genom att inte blogga på väldigt länge. Jag skulle kunna lova att jag ska bli bättre, men det kommer jag inte att bli. Iallafall inte om jag lovar.

Det händer mycket i mitt liv, ungefär konstant och skrivande kommer alltid lite sidan om. Inte för att jag inte vill skriva, men oftast prioriterar jag annat än att starta upp datorn och sätta mig ner och samla tankar.

Jag bytte jobb i somras. Det var ett bra byta. Gick ner 70 timmar i tid, men får ut högre lön. Winwin. Att dessutom ha en chef som tycker att en gör ett bra jobb, och berättar det för en. Ja, det känns helt enkelt mycket bättre.

Flyttat har jag också gjort. Bor med två fantastiska människor i en stor, nybyggd lägenhet, där även min kära katt bor, och han har fått två nya kompisar han också.


Snart är det jul, och då blir det Skåne som vanligt.Vilket dessutom brukar trigga igång mitt skrivande. Inte bloggandet, utan att faktiskt skriva något skönlitterärt, eller en dikt. Det är alltid fantastiskt. Synd bara att jag inte lyckas skriva under de andra 51 veckorna på året. Det kommer att ta lång tid att skriva klart min bok, om jag bara lyckas skriva en vecka om året. Det kan jag lova.

Här får ni dessutom se min skönhet. Min tatuering. Så jävla nöjd.

Förhoppningsvis så skriver jag snart igen. Annars om 1½ år kanske. Väl mött och ses snart igen!

//Kimpe

30 plus

och nio månader senare så kan vi konstatera att 30 kanske inte är en hög siffra, eller ålder. Och att det inte direkt känns på något annat sätt jämför med någon annan ålder. Men det har blivit lite för mycket av det goda på sistone. Därför blir april min första vita månad, sen just min 30årsdag.

Igår blev en känsloladdad dag, vilket jag nog inte kommer gå närmare in på just här och nu, men det kändes i hjärtat, samtidigt som jag är glad att jag har gått vidare. Men det betyder ju inte att jag inte saknar det/dom.

Hepp!

Ledigt hela dan

Det här med att ha en ledig dag är inte min grej.. Jag är så uttråkad..

Och att hitta en bild på sig själv från Paradise i fredags. Galet!

nej men nu får det vara nog.

Nu måste jag skärpa mitt bloggande. Faktiskt. Men inte idag. Kanske imorgon. Eller på lördag. Och då ska jag skriva något vettigt. Faktiskt!

i wish i was the moon tonight

Chimney falls and lovers blaze
Thought that I was young
Now i've freezing hands and bloodless veins
As numb as I've become

I'm so tired
I wish I was the moon tonight

Last night I dreamt I had forgotten my name
'Cause I had sold my soul but awoke just the same
I'm so lonely
I wish I was the moon tonight

God blessed me, I'm a free man
With no place free to go
I'm paralyzed and collared-tight
No pills for what I fear

This is crazy
I wish I was the moon tonight

Chimney falls and lovers blaze
Thought that I was young
Now I've freezing hands & bloodless veins
As numb as i've become

I'm so tired,
I wish I was the moon tonight

How will you know if you found me at least
'Cause i'll be the one, be the one, be the one
With my heart in my lap
I'm so tired, I'm so tired
I wish I was the moon tonight

bättre sent än aldrig

Mitt tal till Värmland Pride 2011 - When love takes over.

En gång i tiden så trodde jag att mitt livs stora kärlek bodde här, i Karlstad, så jag flyttade hit. Och jävlar vad jag älskade Karlstad. Denna varma och fantastiska stad, naturen och de värmländska skogarna, alla de underbara människor som bor här, och all denna massiva kärlek som man bara kan hitta i en värmlänning.

För mig kommer Karlstad alltid att betyda kärlek och trots att det är över fem år sen jag flyttade härifrån, så är det alltid som att komma hem, varje gång jag kommer hit.

En gång i tiden, så trodde jag att mitt livs stora kärlek bodde här i Värmland. Det gjorde den inte.

Mitt livs stora kärlek är Karlstad.

Under min relativt korta period här i Karlstad, så träffade jag otroligt många fantastiska människor. Människor som inspirerade mig till att bli en bättre människa. Människor som jag respekterar och älskar. Människor som idag, på ett eller annat sätt, fortfarande är en stor och viktig del av mitt liv. Människor som visar världen något av det finaste jag vet - Att det spelar ingen roll vem vi älskar, huvudsaken är ATT vi älskar.

Att förändra världen är inget jag kan göra ensam. Vi behöver alla våga ta steget. Ta steget att våga förändra världen.

Tillsammans!

Vi måste våga tro på förändring och visa att vi tror på varandra och visa att vi tror på kärleken.

Jag vet inte varför ni är här idag, och jag kan inte prata för alla, men jag är här idag för att jag tror på kärlek.

Jag är här, för att NI är kärlek. Jag är här för att jag tror på förändring. En förändring som vi alla är en stor del av.

Vi kan förändra världen.

Världen behöver mer kärlek. Världen behöver mer av er, mer av oss.

When love takes over - När kärleken tar över. Jag vet inte om några av er minns hemskheterna inför Värmland Pride, när arrangörerna blev utsatta för telefontrakasserier och dödshot, eller ni kanske till och med var här då också och gick med i paraden?

Jag var här. Jag var här när kärleken tog över Karlstads gator. Jag var här och såg glädjen hos alla som vågade visa sin kärlek och gå med i paraden. Jag såg glädjen i alla människor som stod bredvid, som vågade ge sin kärlek till alla som gick förbi.

Vi kom, vi sågs, vi segrade.

Kärleken tog över.

Så kom ihåg.

Det viktigaste vi har

är alltid

KÄRLEK.

Och med dom orden förklarar jag Värmland Pride 2011 - when love takes over, för invigd.