Stockholm Central
Hens händer smekte honom långsamt.
Händerna brände mot hans nakna hud. Ett dovt stönande kom från
djupet av hans hals. Hen bet honom på sidan av halsen. Han vred sig
av njutning. Hens läppar lämnade heta märken över hela hans kropp
samtidigt som hen lämnade röda rivmärken på hans upphetsade
kropp. Efter vad som kändes som en evighet av smärtsam njutning kom
han och låg och skakade efteråt. Han hade aldrig varit med om en
sådan intensiv orgasm förut. Hen kröp tätt intill honom med
huvudet på hans arm. Med lätta smekningar på hans bröstkorg och
djupa andetag i symbios med varandra, somnade de tätt tillsammans.
Har du varit med om det förut? Träffat
någon och allt bara faller på plats? När huden bränner av
beröring, hjärtat slår ett extra slag när personen ler, när
varje andetag blir ett sätt att leva? När längtan blir så stor
att det gör ont? När ett leende är allt du begär. När begäret
exploderar inom dig om och om och om igen. När hjärtat slås i
tusen bitar men du fortsätter ge. Du ger bort varje bit och hoppas
att någon ska vårda det ömt. Ta hand om det som sitt eget.
Det var längesen han hade varit i
Stockholm, sist var han 18 år gammal och åkte bil med sina
föräldrar. Han kände sig aningens förvirrad när han klev av
tåget på Stockholms centralstation. Enligt rösten i tåget så
stod han på perrongen som tillhörde spår 18. Han visste inte att
det kunde finnas så många spår på en och samma station. Där han
kom ifrån fanns det två spår, och det gick fem tåg om dagen. Han
följde efter strömmen av människor som också gått av tåget,
eller det var ju slutstationen så alla var tvungna att stiga av. Han
gick ner för en trappa och var glad att han inte hade mer packning
än den sportbag han hade på högra axeln. Han hamnade i någon
illaluktande gång med hundratals uppgångar till spår 17-11 och
efter att ha passerat alla dessa så hamnade han i någon slags
väntahall eller galleria. Magen kurrade högt när han passerade
Burger King men han ville inte slösa sina pengar på skräpmat. Han
åkte upp för rulltrappan som låg mellan Konsum och Apoteket och
hamnade i något som såg ut som en vänthall, fast med flertalet
affärer, caféer och restauranger. Det var så mycket folk överallt,
han blev alldeles yr. Så här mycket människor hade han bara sett
på tv. Han snurrade runt och förundrades över hur högt det var i
tak, hur högt sorlet var och hur konstigt det var att inga krockade
med varandra då alla verkade halvspringa samtidigt som de enbart
tittade ner i sina mobiler. Han såg ett sushi-ställe som verkade
lite lugnare, även om det låg precis bredvid vad som såg ut som en
huvudingång.
Hen tittade ut över dansgolvet, svepte
sista halvan av drinken och suckade högt. Alla såg likadana ut, var
lika fulla och letade efter samma utseende. Hens androgynitet var
inte uppskattat av människorna på dansgolvet. Hen som alltid trott
att det var mer öppet på en hbtq-klubb. Inte för att det var
första gången hen var här, snarare tusende gången. Men det var
samma sak varje gång. Köttmarknad, och passade du inte in i mallen
för hur en skulle klä sig, se ut eller föra sig. Ja, då skulle en
bara vara glad för att de faktiskt bad om ursäkt om de sprang ner
dig eller råkade hälla ut en drink över dig. Nog för att hen fått
hångla ett fåtal gånger, men det var bara kvart i tre-hångel och
inget som hen egentligen ville ta i med tång. Men ibland tog
ensamheten över och då fick en ta det som erbjöds. Ännu en
remixad Carola-låt ljöd ur högtalarna på hög volym. Hen hade
fått nog. Hen ställde ner det tomma glaset på ett bord i närheten
och gick mot utgången. Trots slutet på september låg sommarvärmen
kvar och hen passerade den nästan tomma garderoben på vägen ut.
Personalen vinkade efter hen och frågade om hen redan skulle gå.
Som vanligt skyllde hen på att hen skulle jobba tidigt på morgonen
därpå. I entrén stod en av de snyggaste hen visste och som vanligt
fick hen en hejdå-puss på kinden och en varm kram. Synd att
snygghet inte var lika med queer och normkritisk. Hen hade ingen
chans.
Han vaknade långsamt och när han väl
öppnade ögonen visste han inte riktigt var han var. Någon låg på
hans arm och sängen var inte hans egen. Personen på hans arm sov
djupt och var något av det vackraste han sett. Han smekte huden på
den arm som låg över hans mage. Hud som kändes som det lenaste
sidentyg han någonsin känt. Nattens orgasmer gjorde sig påminda
och hans kropp kändes tung och skör samtidigt som att han svävade
på ett moln av rosenblad. Han vred på huvudet och låg mitt emot
hens ansikte. Han tog mod till sig och lät sina läppar nudda vid
hens. Med ett mjukt morgonmumlande gäspade hen och log.
Han hade blivit kär den där natten.
Fallit som en fura för henom. Hen hade fyllt honom med en känsla
han inte trodde fanns. Hen hade rört honom på så många sätt. Han
mindes hens brännande läppar mot hans hud, hens naglar som rev,
hens tänder som bet, hens tunga andetag mot hans. Hjärtslagen som
slog tillsammans. Han mindes hens sista ord och hans hjärta
smärtade.
De skulle aldrig ha träffats,
egentligen. Deras öden skulle inte föras samman. Det var inte
slumpen som avgjorde. Du vet, när två människor träffas för att
de söker. Söker efter samma gemenskap. Samma vänskap. Det var det
som hände. En natt av sökande. En natt av hjärtslag.
Han svalde sista biten sushi samtidigt
som han tog sin väska och gick ut genom huvudentrén. Luften var
tung men den friska vinden gav honom luft. Stressade människor
sprang förbi. Ingen såg honom, inte ens personen som hade näsan i
sin väska och nästan krockade med honom. Han svängde höger och
gick mot vattnet och lämnade Stockholm Central utan att se sig om.
Tror du på ödet? Tror du på kärlek
vid första ögonkastet? Tror du at allt redan är förbestämt? Det
gör inte jag. Du är ditt eget öde. Du bestämmer över ditt eget
liv. Det är bara du som får saker att ske. Inte jag, inte någon
annan. Jag tror definitivt på kärlek vid första ögonkastet, men
jag tror också att det kan förändras redan sekund efter. Livet,
mina vänner är bara det du gör det till. Det är som att stå på
Stockholms central en hel dag. Människor kommer. Människor går.
Några komer att le mot dig, andra kommer inte se dig. Men det är du
som bestämmer vem av dom du minns.
Hen småsprang över gatan och höll på
att bli påkörd av en stressad taxichaffis samtidigt som hens mobil
ringde. Hen var sen som vanligt och hens mamma verkade inte vara glad
över att få vänta. Hen letade efter mobilen i väskan samtidigt
som någon nästan krockade med henom. Mobilen slutade ringa och hen
sprang in genom huvudentrén och bort mot Arlanda Express.
No comments:
Post a Comment