Mitt tal under releaseminglet för Transkalendern 2015

Jag tänkte börja med att tacka alla som varit med och gjort den här kalendern möjlig. Alla är inte här idag men mitt djupaste tack till alla personer som ställde upp som modeller. Utan er så hade det inte blivit en kalender.
Anna & Di - vilka fantastiska fotografer ni är. Tack. Det hade blivit svårt att göra kalendern utan er också
Tack till Alda för awesome retuch och Sebastian för den snygga designen och för att du stod ut med mig och alla små ändringar hit och dit.

Sist men definitivt inte minst. Tack till Personal & Styrelse i RFSL Stockholm.
Det är en ära att få jobba med så fantastiska människor.

Vinsten från Transkalendern 2015 kommer att gå till att anordna en Transfest under Stockholm Pride nästa år med gratis inträde. Alla transpersoner och deras vänner ska få möjlighet att få vara på en trygg och säker plats där trans är majoritet. Pengar ska aldrig vara ett hinder.

Egentligen så har Transkalendern bara ett syfte.
Att synliggöra.
Att synliggöra alla transperson i den vita heteronormativa cisvärlden.
Att synliggöra alla transperson i den cisnormativa hbtq-världen
Att synliggöra alla transpersoner i den binära transvärlden.

När jag kom ut, för typ 12 år sen, så fanns det nästan ingen information om
trans på nätet. Jag hade turen att hitta två personer som jag kunde maila med, som båda var ett stort stöd för mig. För jag visste att jag inte var ensam. Det var också då jag bestämde mig för att de som kom efter mig, de skulle aldrig behöva tro att de var ensamma. Så när första mailet kom om att medverka i en dokumentär så var svaret självklart. Klart jag ställer upp. Sen tog det aldrig slut. Radioprogram, mer tv, reportage. Bild på förstasidan i Metro, förstasidan i DN. Kommer ni ihåg programmet Outsiders? Dom ringde. Då orkade jag inte mer. Jag sa Nej. Jag ville inte vara en outsider. en freakshow. Dom ringde 5 år i rad..

I samma veva började jag passera, jag behövde inte påpeka vilket pronomen jag ville att folk skulle använda. Jag gjorde det jag en gång lovat mig själv att aldrig göra. Jag slutade vara öppen. Jag träffade nya vänner. Berättade inget. Såg till att nya vänner aldrig träffade mina gamla vänner, dom som redan visste min hemlighet. Undvek frågor om min barndom. Undvek badhus och offentliga omklädningsrum. Men jag slapp alla dumma frågor. Vad hetta du förut? Är du "färdig"? Kan inte jag få se hur det ser ut?

och så var jag där igen. Dubbellivet.
Det gällde att komma ihåg vem som visste min hemlighet och vem som inte visste.
Precis som innan jag kom ut.

Vändpunkten blev när en person frågade mig:
Hur kommer det sig att du kan så mycket om trans?
På bara några sekunder hann jag gå igenom 1000tals svar,
men det fanns bara ett ärligt svar:
- för att jag är trans.

Jag vill inte vara en hemlighet. Jag vill inte dölja vem jag är.
Jag vill vara öppen och stolt.
Som Laverne Cox sa:

It is revolutionary for any trans person to choose to be seen and visable in a world that tells us that we should not exist.

Men vi finns.
Vi existera.
och vi kommer aldrig sluta kämpa.

Tack

Min frigörelsevecka...

Sthlm Pride blir min frigörelsevecka. En vecka utan ångest, utan dåligt samvete. En vecka då jag gör saker för min egen skull, för min egen lycka, för mitt hjärta.

En vecka då jag får kramar för att jag är omtyckt, för att jag är bra. 

En vecka då leenden är äkta.

En vecka då leenden är varma.

Jag frigör mig från den sorg jag bär på, den ångest jag får av att jag inte orkar just nu, det dåliga samvete jag bär på för att jag inte orkar. Jag frigör mig också från den ilska jag framkallar genom min ångest för att jag inte orkar.

Jag frigör mig själv! 

Make me write..

I've been pretty bad at writing lately. Like not writing at all, so I kind of made my roomie make me write. She gave me some writing excerises, and even if they aren't the best things I've ever written; at least I wrote. Enjoy..

Hade inte tagit med Alfredsson!

De slängde in väskorna i bagageluckan på den gula taxin och kastade sig sen in i baksätet. De var sena till flyget och chauffören drog iväg i 120 km/h vilket inte förbättrade deras illamående. Att både de och taxin luftade gammal fylla, gjorde inte resan bekvämare. 

De hade alla känt varandra sedan dagis, då de bråkat om vem som kunde gunga högst. Än idag så visste ingen som egentligen hade vunnit den dagen på dagis, men det spelade mindre roll idag. Efter en hel svensexehelg var de alla väldigt slitna och även om ingen vågade erkänna det så längtade de alla hem till tvn, soffan och fötterna på bordet.

Väl framme på flygplatsen, så hade de ganska gott om tid tills det var dags att gå ombord på planet, så de traskade bort till närmsta bardisk och beställde in tre stora stark. Det var då det slog dom. Det var som om blixten slagit ner i de alla samtidigt. Ni vet, saker som bara händer en gång i livet, ödet, saker som är oundvikliga. Alla tre stannade upp samtidigt, tappade hakan och slog handen i bordet.

- Jäklar. Vi tog inte med oss Alfredsson.

Orange

Ögonen glödde hungrigt, likt en svagt brinnande lägereld. Ljuset från elden fick de vassa tänderna att glimma till. Månen sken i rött, som en spotlight, lös den upp vampyren. Som en extra solnedgång sken vampyrens hud av det blod som rann. En droppen, sakta, från underläppen, ett lätt fall till bröstkorgen. Längtan, smärtan efter att få låta tungan fånga all denna makt.Med blicken fäst på den sylvassa glimmande hörntanden, närmade de sig. En blick varmare än en spotlight fångade mitt ögonkast. Läppar, en brinnande lägereld.

Det är lördag igen

Hen öppnade en flaska rosé i sin ensamhet, det var ju trots allt lördag. Med tråkiga tv-program, ni vet när svensk tv är som bäst, som enda sällskap var vinet en klen tröst. Inte ens det vanliga "två glas i magen-bubblet" fick henom att fnittra. Hen la upp fötterna på bordet efter att ha fyllt på glaset. Hen kollade facebook, men ingen verkade vara online. Inte för att hen egentligen ville gå ut, hen var ganska sliten efter veckans jobb. Hen sparkade av sig skorna och borrade in fötterna i pälskudden som låg på fotpallen och kände hur trötta hennes fötter var. Kanske ett fotbad? Lördagslyx med hemmaspa och rosé. Lät ju inte helt dumt. Hen knäppte upp skjortan, gled ur byxorna och satt nu enbart i underkläder. Moraklockan slog nio slag och lördagsfilmen började. En svensk klassiker. Hen kände sömnen smyga sig över henom och ännu en lördagkväll hade tagit slut.